LARSSON'

Läget känns surt och jag har ingen lust att resa mig upp igen.
Det ända jag ville var att få hålla någon i handen och inte släppa taget.
Men nej, världen vände sig mot mig igen.
Jag antar att det var för mitt eget bästa. Någon sa "nej - stopp. Han är inte den du söker".
Men han finns där ute, jag känner det på mig. Tänk om jag känner honom...och tänk om han aldrig märkt att jag skulle vara den rätta för honom.
Jag hör själv hur mesig jag börjar låta,
Men som ett avslut i detta inlägg så tänker jag sägga
att jag sätter en fet jävla punkt för den här tiden, det finns bättre saker att se fram mot.
Bättre vänner, bättre väder och såklart en sjukt najs kärlek.