LARSSON'

dagar går och jag mår sämre och sämre,
jag orkar inte, jag vill att någon ska finnas där och bry sig om en.
fråga nån gång. "- Hej, hur mår du?"
inte bara ett lätt "- Hej, hur mår du?" Då man får fram ett "- Bra, lite trött." medan gråten sitter i halsen.
Och man vill bara bort, men inser att alla metaforer som "Livet går vidare" är inte sanna. Inte i min värld.
Jag har länge försökt be folk om hjälp. Suttit och önskat att det finns någon tänker på en, någon som nämner ens namn i sin blogg, vad som helst!
jag väntar på ett tillfälle att da farväl, men när jag tänker efter finns ingen som bryr sig.