LARSSON'

Varje dag är en ny dag, well...enligt amanackan. Jag har känslan om att varje dag är som den föredetta, fast med små variationer. Ibland går man till Ica och handlar efter skolan, ibland vrålar mamma hemma och ibland är man och dansar i stan.
Jag ser ingen jävla skillnad, inget skicker ut. Inga speciella minnesvärda dagar? Varför...

Många lever detta liv, liksom stätt 100 personer frågan "lyckligaste dagen i ditt liv" har vi inget direkt svar. Jag vet inte om jag har rätt. Tro att det är så? Jaaaapp..

--------------------------------------------

Jag har problem med kärleken, jag skaffar alltid fel kille. Jag vet att det är fel från första början. Göra ngt åt det direkt? Nej jag vågar inte.

Min drömkille är en tung hiphop/skate grabb. Han som är otroligt söt, inte snygg. Han som är helt besatt av mig.
HIttar aldrig en ... jag är för dålig. Jag har insett det nu.
Men vad fan, jag kommer bli galen utan en.
VIssa behöver ingen. Jag gör.
Jag vill inte "behöva" ha ..
Jag vill leva mitt eget liv, inte oroa mig. Det ska bara komma av sig själv.

Desperat ska jag inte kalla mig själv men.. jag vänder mig om varje gång jag får syn på en kille med såndära platt keps. DREGGEEEL*


Jag får sluta, kastrera mig. sterelisera kanske det heter.
Låter sjukt bra.

idag dansade jag , abstrakt hip hop fick det bli.
+    (ett jätteeeee stort plus)
styketräning i överdrift. -_-
Jag kommer ha träningsverk, menmen. Ska man vara fin får man lida pin.

Inte mycket mer att säga än att det är alla hjärtans dag snart...
Jag har aldrig upplevt en bra sådan, jag kan bara drömma att jag är en liten fin prinsessa och att det kommer en prins med röda rosor. Så kysser han mig också!
MEN VAD FAN,
Sjukt onödigt att drömma, för det finns inte en sådan jävla kille. Man får bara glömma allt detta och leva i denna gråskalade värld. Tills man dör!
fyfan...

(tänker ändå drömma)

Känner mig så vilsen,
Jag vet inte vad jag ska skriva, det är för mycket i huvudet. Inget av skiten kommer ut på tangenterna. Dessa små jävla knappar jag spenderar timmar över. Ibland sitter man och stirrar på dem, som om de skulle ge svaret på vad man ska skriva.
Man kan se fläcker på vissa, där jag som vanligt spillt juice. Jag orkar inte gå till köket, hämta en trasa för att torka bort dem. De kommer antagligen vara kvar en månad till..

Igentligen vill jag sudda ut hela mitt liv. Nej, inte ta livet av mig. Men.. att det bara säger "poff".. och så är man inte kvar. Jag kan inte fixa saker på egen hand. Lat.. nej?
Ändå .. jag är tacksam för det jag har. Jag har föräldrar, jag har ett hem en super katt.. jag är inte helt ensam.
Varför har jag då den känslan?

blä.

jag ser på film , har gäster, gäspar talar med den vackra mr. friendly .. ja inget mer.

ha det bäst,

Det har gått en evighet sedan jag skrev det senaste inlägget.
Läget är ändrats sedan dess en del..
Jag har inte längre den killen jag föll för vid min sida, det varade i tre månader ...typiskt. Ska jag aldrig kunna få en kille liiiiite längre än så. Jag kanske inte är värd det.
jag är äklig.

man fan, allt ska bli bra .. Bara att jag inte vet hur, jag har inga riktiga vänner osv.. alla de 64364036  klagomålen och att jag hatar varenda sak i hela världen blablabla. Sweet.
jag orkar inte skriva.
För jag finner inga bra ord, idag är det kasst.

Jag har ont i ryggen.

the words I need to hear to always get me through the day,












<3

du körde ifrån mig,
så där stod jag i regnet
vem skulle jag berätta det här för, vem skulle ens bry sig.
mobilen var död, jag hade inget busskort, jag kunde inte ta mig hem.
så jag satte mig ned och väntade, hoppades på att du skulle vända.
det gjorde du aldrig..
du kommer nog aldrig förstå hur mycket du sårar mig, det kommer ingen att göra.
åter igen kommer jag till skolan, ler är ganska glad. Varför skulle jag gå och deppa? Ingen skulle någonsin fråga vad som hänt. Skulle jag berätta skulle det flyga ut ur era jävla hjärnor på en hundradels sekund, för ni har så fullt upp med eget.
Ingen person på den här skolan bryr sig, alla tänker på sig själv och stunderna de tänker på andra är när de är tvugna. Tvugna att visa en jävla status " Hej jag är snäll och empatisk, var med mig" Men fuck dessa jävla människor som inte bryr sig om andra, det är förjävligt. Jag mår illa när jag ser sånnt. 
 

jag har världens bästa pojkvän, that's it !
en kille som ställer upp för mig,
som tycker att jag betyder mest,
killen som inte döljer något för en
som alltid säger vi.. 




   John, du är bäst.










"Du + Jag = Vi" <3

jag vill verkligen inte vara kvar,

efter den här jävliga veckan gjorde du slutet perfa,
jag tycker verkligen om dig. <3'



     - John

giving up hurts the most,



so I guess I can't make my way back'

jag kan säga att denna dag inte vart bra ,
jag har insett vissa saker som jag inte kommer ändra på,
vet ej om jag skrämde någon idag, men jag skrämmer mig själv jag med. Blir rädd för mitt jag .
Det jag sa till dig idag M, jag är seriös, erkänn att det är så.
Jag vet tyvärr redan att jag har rätt.
Det är så mycket sanning i det jag sa,
Ingen jävla människa kommer bry sig förrän det har hänt.

En kille i min klass, T , om någon vet vem jag då menar.
Han orkar inte mer, han är så jävla nära .... Varje dag undrar jag om han kommer komma till skolan.
Jag vet ej vad jag ska göra mer. Idag gav jag honom en kram och bad hon inte göra något dumt.
Vi gick tillsammans mot bussarna, båda var tysta. Jag sneglade på honom.
Han kollade upp, bet sig i läppen. Slöt ögonen för att hålla tillbax tårarna.
Jag vet vet precis vad han tänkte på.
Så många gånger jag gjort det själv..
Sedan sa han "Hej då" och gick hemmåt.
Jag undrar alltid vad hans "Hej då" betyder,

Du är nog riktigt stark, vem finns där för dig?
Du har klarat dig länge själv, för länge.
Jag inser att jag måste finnas där för dig nu.
Är idag försent?

Just nu sitter jag i skolan, spanar lite på facebook. Känner att förjävligt tryck i huvudet sen i måndas, pallar inte klaga på huvudvärken. Det är som om jag snart får migrän. Ialafall fram åt kvällen.
Igår var jag mend Hannah, Mia-lie, Andreé och Gustav. Vi kollade på hugos hockey match. Riktigt sääääxigt.
Jag skulle gärna villja ha en pojke som spelar hockey, förjävligt najs.
Men jaa.. det kändes bra igår. Fick vara med dom jag gillar mest, DEN MÄNSKLIGA VÄRMEEEEEN.
Driver.. men det kändes bra, det kändes som om jag var lixom välkomnad igår.

Jag har 6569456946 läxor att göra klart, jag gör inte de. Mamma sa att hon skulla slå ihjäl mig om jag inte han klart med allt tills på måndag. Livrädd? Ja det kan man säga, för de flesta tror att jag driver när jag  säger så. Synd. en dag får man vel se att det jag sa var sant. Fast varför bevisa med något som själmord? Ska jag ta livet av mig tänker jag göra det för min egna skull. Ganska nära var det i måndas, jag hade tydligen helt omedvetet bara stapplat in i badrummet helt gråtade och tagit det jag visste var starkast.
            Men varje gång man är nära är det ändå något som får mig att gå vidare, jag undrar alltid vad. När jag känner att allt är slut så säger något i mig - Nej, kommigen. Du kan.
Jag antar att jag är stark själv, låter det bögigt? okej..
Men jag ser bara hur min mamma som är så svag bara rent sagt BALLAR ur och jag vet inte. Det är skillnad på oss två, jag är mognare än min egna morsa. Det vet jag.
Men jag undrar också om något kommer bli bra,
Det bara fortsätter, sen jag var liten. Varför skulle jag få allt det här.
Inte nog med att hela min släkt har psykat sönder mig, så har mina vänner vät ryggen till.
 Jag skulle aldrig göra så, det vet jag väl. Jag vet själv hur det känns.
Äsch , vet inte vad jag ska göra. Har så fullt up nu, villken väg ska man ta.. ja det kan bara jag välja, genom att andra påverkar mig.

Jag tänker ofta på det som hände, vi var inte bästa vänner.
Men att se någon bara förlora livet, bara se det framför sig.
Jag kände mig så jävla onödig då. Jag kunde inte hjälpa dig.
 Alla som var där den dagen ångrar det djupt än idag, jag lovar. Jag vet.
Det bränns i hela själen när jag tänker på det. Det var som igår.
Man var där, såg. Man tog farväl och bad om förlåt innombords.
Man antog att det var sista dagen, sista minuten i ens liv.
2004 - RIP Robin. Jag tänder ett ljus.

det ligger tre bananskal, två äppelskrutt, två juice paket och en talrik med glassrester på mitt bord. Och såklart en oerhörd mängd med gafflar, skedar och knivar.
I morse var jag på BMW centralen i solna, vi ska köpa två nya bilar. dom kommer vel i April om man beställer nu.
Mina föräldrar är bortresta, dom jobbar.

Blogg, vad fan gör jag inne på blogg. Vem pallar bry sig om vad har har att säga. Jag vet, jag skriver här för att jag inte har något liv. Vem ska annars lyssna.
Dessa inlägg är som ett brev, direkt från mitt hjärta. Mitt inre blöder fortfarande av all onödig skit som jag ställt till nu. Shit asså. Det här är som en bekännelse, av all jävla skit som jag ångrar.
Jag sitter här i tystnad och tänker tillbax, på alla dessa saker jag ångrar.
Jag vet att det var fel, jag sitter här med tårar som ingen verkar se.
Jag vet att saker som jag sagt, de kommer spegla hela livet. Jag vet att jag har ljugit, har levt i denna lögn.
föresten varför säger jag det här IGEN ,
kanske ska säga vad som händer för tillfallet
ja , jag börjar att spåra ur .
jag gick till föräldrarnas skafferi, jag mår så jävla illa.
snälla förfan hjälp mig ,
jag orkar inte , jag vill inte mer

Jag klagar verkligen inte, vi hade riktigt kul i Södertälje, 2 timmar från mig. Sov hela vägen dit. Det var det värt.
Såå, kl ca 16 träffade jag Cissi på södertelje Centralen, heeeelt lost.   VART ÄR JAG.
Södertälje är ju som sagt en egen liten värld, en liten stad skulle jag vel säga. Alla möjliga affärer, mysigt som fan.(hade jag aldrig varit där förr?)
Jag ville bara hoppa av bussen och sätta mig på ett kaffe. Där skulle jag sitta i timmar och bara dricka latte. Men nej, jag var påväg hem till Cissi.
 Jag var överaskad av hennes nya lägenhet, stor bred hög lång PERFEKT. Hon hade tillochmed sitt eget badrum med bubbelpol typ? Som hade lampor uder vattnet som blinkade olika färger, spännade. (porrigt)
Antagligen får jag ta och låna hennes high-tech tunna och mysa med nån kille en dag.
Någon flivillig?

Senare träffade vi David och Joffe, som visade sig vara härliga grabbar.
David var ju dreggel* hiphop grabb.
Och ja, äcklig öl de hade. Slotts Guld, borde vinna pris för den äckligaste ölen som finns.
Vi hälde vel ut mer än hälften på bilar mm. Ägg kastade vi också, sådär runt 3. Kallt ..  
Jag kan ju också tillägga att inte fick jag nån sömn den natten inte.

                                     
                                      when I'm with you,
                                      I'll make every second count,
                                      cause I miss you.

jag vet att ingen bryr sig längre,
och jag vet inte varför jag skriver här.
Jag kanske försöker förklara saker för mig själv.

allt som hänt och allt jag gjort. Det var så, det var så meningslöst och dumt.
Saker jag gjort för andra, varför gjorde jag det.
Jag har inte fått något tillbaks.
Jag var vel aldrig tillräcklig, passade inte in. 

   jag vill braa ha någon som bryr sig om en, som alltid pratar finns där. Och aldrig vänder ryggen till. 
        det är så jävla många frågor jag ställer mig själv nu, å jag vet inte vem jag är längre. Har aldrig känns så. 
Så jävla läskig kännsla..
         vem fan är jag?

                               When your heart is broken, your boats are
                               burned: nothing matters any more. It is the
                               end of happiness and the beginning of peace.

Igår lekte jag med Andrée, Johnybooy och Frida.
Frida och Andrée ringde mig och sa att de skulle ge mig fisk. Så kom dom.
Jag fick ingen fisk ..
=(
Sedan gick vi och attakerade John (ovälkommna gäster) xD
Vi kollade på Svamp bob och Adde sjööööng.
när vi slängt av Frida i hennes falundsröda hus skulle Adde föja mig hem, john orkade inte hänga med.
jag och Andrée blev uppätna av monster i skogen och Andree var rädd som fan .
så vi höll varann i handen. xD
när vi kom till mig gick han åt helvette till bussen . =)
PUSSSSSSSSW.
gnöh ...