LARSSON'

jag vill verkligen inte vara kvar,

efter den här jävliga veckan gjorde du slutet perfa,
jag tycker verkligen om dig. <3'



     - John

giving up hurts the most,



so I guess I can't make my way back'

jag kan säga att denna dag inte vart bra ,
jag har insett vissa saker som jag inte kommer ändra på,
vet ej om jag skrämde någon idag, men jag skrämmer mig själv jag med. Blir rädd för mitt jag .
Det jag sa till dig idag M, jag är seriös, erkänn att det är så.
Jag vet tyvärr redan att jag har rätt.
Det är så mycket sanning i det jag sa,
Ingen jävla människa kommer bry sig förrän det har hänt.

En kille i min klass, T , om någon vet vem jag då menar.
Han orkar inte mer, han är så jävla nära .... Varje dag undrar jag om han kommer komma till skolan.
Jag vet ej vad jag ska göra mer. Idag gav jag honom en kram och bad hon inte göra något dumt.
Vi gick tillsammans mot bussarna, båda var tysta. Jag sneglade på honom.
Han kollade upp, bet sig i läppen. Slöt ögonen för att hålla tillbax tårarna.
Jag vet vet precis vad han tänkte på.
Så många gånger jag gjort det själv..
Sedan sa han "Hej då" och gick hemmåt.
Jag undrar alltid vad hans "Hej då" betyder,

Du är nog riktigt stark, vem finns där för dig?
Du har klarat dig länge själv, för länge.
Jag inser att jag måste finnas där för dig nu.
Är idag försent?

Just nu sitter jag i skolan, spanar lite på facebook. Känner att förjävligt tryck i huvudet sen i måndas, pallar inte klaga på huvudvärken. Det är som om jag snart får migrän. Ialafall fram åt kvällen.
Igår var jag mend Hannah, Mia-lie, Andreé och Gustav. Vi kollade på hugos hockey match. Riktigt sääääxigt.
Jag skulle gärna villja ha en pojke som spelar hockey, förjävligt najs.
Men jaa.. det kändes bra igår. Fick vara med dom jag gillar mest, DEN MÄNSKLIGA VÄRMEEEEEN.
Driver.. men det kändes bra, det kändes som om jag var lixom välkomnad igår.

Jag har 6569456946 läxor att göra klart, jag gör inte de. Mamma sa att hon skulla slå ihjäl mig om jag inte han klart med allt tills på måndag. Livrädd? Ja det kan man säga, för de flesta tror att jag driver när jag  säger så. Synd. en dag får man vel se att det jag sa var sant. Fast varför bevisa med något som själmord? Ska jag ta livet av mig tänker jag göra det för min egna skull. Ganska nära var det i måndas, jag hade tydligen helt omedvetet bara stapplat in i badrummet helt gråtade och tagit det jag visste var starkast.
            Men varje gång man är nära är det ändå något som får mig att gå vidare, jag undrar alltid vad. När jag känner att allt är slut så säger något i mig - Nej, kommigen. Du kan.
Jag antar att jag är stark själv, låter det bögigt? okej..
Men jag ser bara hur min mamma som är så svag bara rent sagt BALLAR ur och jag vet inte. Det är skillnad på oss två, jag är mognare än min egna morsa. Det vet jag.
Men jag undrar också om något kommer bli bra,
Det bara fortsätter, sen jag var liten. Varför skulle jag få allt det här.
Inte nog med att hela min släkt har psykat sönder mig, så har mina vänner vät ryggen till.
 Jag skulle aldrig göra så, det vet jag väl. Jag vet själv hur det känns.
Äsch , vet inte vad jag ska göra. Har så fullt up nu, villken väg ska man ta.. ja det kan bara jag välja, genom att andra påverkar mig.

Jag tänker ofta på det som hände, vi var inte bästa vänner.
Men att se någon bara förlora livet, bara se det framför sig.
Jag kände mig så jävla onödig då. Jag kunde inte hjälpa dig.
 Alla som var där den dagen ångrar det djupt än idag, jag lovar. Jag vet.
Det bränns i hela själen när jag tänker på det. Det var som igår.
Man var där, såg. Man tog farväl och bad om förlåt innombords.
Man antog att det var sista dagen, sista minuten i ens liv.
2004 - RIP Robin. Jag tänder ett ljus.

det ligger tre bananskal, två äppelskrutt, två juice paket och en talrik med glassrester på mitt bord. Och såklart en oerhörd mängd med gafflar, skedar och knivar.
I morse var jag på BMW centralen i solna, vi ska köpa två nya bilar. dom kommer vel i April om man beställer nu.
Mina föräldrar är bortresta, dom jobbar.

Blogg, vad fan gör jag inne på blogg. Vem pallar bry sig om vad har har att säga. Jag vet, jag skriver här för att jag inte har något liv. Vem ska annars lyssna.
Dessa inlägg är som ett brev, direkt från mitt hjärta. Mitt inre blöder fortfarande av all onödig skit som jag ställt till nu. Shit asså. Det här är som en bekännelse, av all jävla skit som jag ångrar.
Jag sitter här i tystnad och tänker tillbax, på alla dessa saker jag ångrar.
Jag vet att det var fel, jag sitter här med tårar som ingen verkar se.
Jag vet att saker som jag sagt, de kommer spegla hela livet. Jag vet att jag har ljugit, har levt i denna lögn.
föresten varför säger jag det här IGEN ,
kanske ska säga vad som händer för tillfallet
ja , jag börjar att spåra ur .
jag gick till föräldrarnas skafferi, jag mår så jävla illa.
snälla förfan hjälp mig ,
jag orkar inte , jag vill inte mer